Min flickvän

Jag skulle vilja träffa en person som bor i min stad i Indien. Den person är verkligen speciell i mitt liv. Jag tycker mycket om den person. Jag kan inte leva utan den person. Jag kan inte leva om jag inte pratar med den person. Vem är den person? Nu ska vi se.

När jag var sju år, studerade jag på skolan. Jag älskade mycket bara en person på denna tid. Det var min mamma. Jag var mycket blyg. Jag pratade bra bara med henne. Jag kunde inte prata bra med andra personer. Min mamma lämnade mig på skolan varje morgonen. Hon tog mig hem från skolan varje kvällen. När jag kom till skolan, brukade jag vänta till kvällen för att träffa min mamma.

Jag brukade rusa ut från klassrumment när skolan slutade på kvällen. En dag ramlade jag på golvet när jag sprang från klasrummet. Ingen av skolkamrater såg det. Alla var upptagna att gå hem. Jag hade ont i benet och jag kunde inte vakna mig. Jag var också mycket trött. Tillslut såg en flicka mot mig. Hon var min skolkamrat. Jag började tycka om henne i första ögonkast.

Hon hjälpte mig att vakna och stå. Hon lyfte mig med mina axlar. Jag trodde att jag fick en vän. Jag var mycket glad, lycklig och jag började le åt henne. Jag glömde att jag ramlade och jag glömde också att jag hade ont i benet. Jag trodde att hon var min gud och jag började tycka om henne. Hon hade trevligt ansikte och ögon. Man kan se henne hela dagen. Det var första gången jag gillade en person som inte var min mamma. Hon stod med mig och pratade med mig. Hon sade att hon skulle vänta tills min mamma kom dit. Jag var mycket lycklig.

Min mamma kom och grät när hon såg ont i benet. Hon tackade henne och tog mig till sjukhuset. Hon rådde mig att jag inte bör springa när jag kommer ut från klassrummet. Jag tyckte att allt var bra. Jag väntade på att gå till skolan och träffa henne. Jag måste säga hennes namn nu. Hon heter Rani som är ett vackert indiskt namn. Den var första gången jag längtade efter att gå till skolan. En liten olycka förändrade mitt liv.

Jag kunde inte gå till skolan under nästa två veckor. Till slut var jag helt bra och min läkare sade till mina föräldrar att jag kunde börja gå till skolan igen. Jag var mycket glad eftersom jag skulle träffa henne efter två veckor. Jag klädde mig på morgonen och åt frukost. Då såg jag mig i spegeln. Jag kunde see att jag var mycket lycklig. Det var ovanligt när jag brukar gå till skolan på morgonen.

Jag trädde in i klassrummet. Alla var glada att se mig igen efter två veckor. Mina ögon sökte efter henne men hon var inte där. Jag visste inte vad som hade hänt med
henne. Läraren började lektionen och jag var inte intresserad att focusera på lektionen. Jag tänkte på henne.

Tillslut kom hon efter två timmar. Jag var mycket lycklig. Hon sade till läraren att hennes bill inte fungerade. Den tog lång tid för hennes pappa att fixa bilen. Hon kom och satte sig nära mig. Han frågade mig om min hälsa. Från den dagen, satt hon bredvid mig både i skolan och i universitet.

När jag var fjorton år, bestämde jag att jag skulle gifta mig med henne.Jag sade det till henne och hon accepterade. Hon sade, "Hej, du tog sju år på dig att säga mig att du älskar mig. Jag började älska dig när jag såg dig den första gången. Jag älskar dig mycket. Vi får avlsuta vår utbildning och skaffa ett bra jobb. Sedan kan vi gifta oss. Vad tycker du?". Jag sade, "Jag älskar dig. Jag tänkte på samma saker vad du sade mig. Vi ska vänta"

Jag avslutade min utbildning och fick ett bra jobb. Hon studerade till läkare. Den tog mer tid än min utbildning. Sedan, fick jag plats på universitet i Sverige. Jag ville inte gå eftersom jag inte kunde leva utan att se henne. Men hon bad mig att åka till Sverige. Hon sade att utbildning var bra i Sverige och jag skulle få ett spännande jobb.

Jag pratar med henne varje dag i telefonen i datorn. Jag längtar efter att träffa henne och gifta mig med henne. Jag är mycket stolt att säga min kärlek är den bästa
i hela världen för vi började älska varandra när vi var sju år.